Henrik Karlberg
Mitt liv:
1974
Jag föddes i Korpo kommun, i Åbolands skärgård (i praktiken på BB i Åbo). Jag hade mörkt, långt och lockigt hår. Mitt hår klipptes vid födseln (för att inte hänga i ögonen).
1981-1987
Gick lågstadieskola på ön Norrskata. Växte upp på familjens lantgård. Var duktig på att rita och måla, och beundrade min släkting Victor Westerholm. Jag tyckte om att tänka, var en livsfilosof redan som liten.
1987-1990
Gick högstadiet i Korpo. Skolvägen var lång och krånglig (cykel + skoltaxi + färja + buss) och tog minst en timme per väg. Vann flera medaljer i friidrottstävlingar. Fick traktorkörkort som 15-åring med dispens. Jobbade hårt på familjegården. Målade julkort som skolklassen sålde i massor till förmån för skolresa. Tack vare intäkterna kunde klassen åka en hel vecka till Gotland.
1990
Flyttade till Pargas som 15-åring för att börja gymnasiet. Råkade ut för en allvarlig trafikolycka som nästan tog livet av mig. Tog skärgårds- och kustskepparexamen.
1993
Tog studenten i Pargas svenska gymnasium, med allmänna vitsordet Laudatur, och 10 i teckning.
Mina föräldrar hoppades att jag skulle studera till agronom och ta över familjegården. Jag visste att min hälsa inte klarade av ett sådant arbete. Min rygg krånglade massor. Tog ett mellanår för att fundera på framtiden, genom att studera på Åbo handelsläroverk.
1994
Beslöt mig för att rikta in mig på ekonomi, juridik och statskunskap. Började studera på Ekonomisk-Statsvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi. Träffade Kia, min söta blivande fru.
1995-1997
Aktiva studier vid Åbo Akademi. Aktiv i många studentföreningar (t.ex. Merkantila Klubben, AIESEC och Studentmissionen) och arrangerade Contact Forum, en stor rekryteringsmässa för alla Åbohögskolornas studenter. Jobbade på Pargas tingsrätt.
1998
Gifte mig med Kia på våren i Svartå slott. Åkte på bröllopsresa till Koh Samui i Thailand. Flyttade till Akropolishuset på Gamla Hirvensalovägen. Studerade ännu på Åbo Akademi. Jobbade också med internationell sjöfart och besättningar. Mina ryggproblem blev allt värre under året.
1999
Förutom målning började jag med digital konstfotografering.
Ryggproblemen blev så svåra att jag blev helt invalidiserad. Kunde inte alls sitta, bara ligga eller stå. Jobbade stående hemifrån (med internetdesign i det egna företaget Oy Dreamsite Ab). Ett tungt år.
2000
Flyttade till en ny bostad på Relingsgatan i Åbo. Helt invalidiserad. Jobbade lite stående hemifrån (med Dreamsite design). Artrosen i mina knän gjorde det allt svårare att gå och stå. Ett tungt år.
2001
Stelopererade ryggen (över halvt års sjuktid efter operationen). Ännu ett verkligt tungt år.
2002
Ryggen blev aningen bättre efter operationen, jag kunde sitta igen, och resa lite. Livet blev hoppfullare. Öppnade kontor för Dreamsite på Regementsvägen.
Vi hittade en underbar tomt på Hirvensalo i Åbo, och bestämde oss för att bygga vårt konstnärshem där. Vi anlitade SAFA arkitekten Pia Helin att planera ett handikapp-anpassat lågenergihus åt oss.
2003
Vi fick bygglov för vårt husbygge i maj, och började byggnadsarbetena i augusti. I slutet av året var taket redan på och fönstren insatta.
Dreamsites kontor flyttade till Tavastgatan. Dreamsite fungerade främst som en reklam- och designbyrå, men hade också en liten modellbyråsektion (Coco models).
2004
I januari var vi i New York för finalen av Supermodel of the World (vår modellbyrå jobbade med Ford Models).
På sommaren flyttade vi in i Villa Kia, vårt nybyggda konstnärshem. Huset var ännu inte rappat på utsidan. Trädgården var inte klar, inte heller garaget.
Hösten tillbringade vi i Spanien (studerade spanska där). Julen och nyåret firades i Zermatt, Schweiz.
2005
Vi åkte igen till New York för Ford Supermodel finalen. Sedan var vi några veckor i Florida. Våren tillbringade vi i Spanien. Körde också runt i Portugal med en hyrd Peugeot 307 cabriolet. Vi letade efter en boplats med mildare vinterklimat (snällare mot mina handikapp och min ohälsa).
Återvände till Åbo för sommaren. Tomten fylldes och omformades. Vi byggde garage, förråd och terrass. Huset rappades.
Hälsan var hela tiden problematisk. Slutade med Dreamsite 1.8.2005 för att bli skapande konstnär på heltid (vad hälsan tillåter). Här tog mina inkomster slut. Efter det (i 17 år) har jag inte haft några inkomster alls.
Jag är en självständig konstnär, som okommersiellt förverkligar mina egna konstprojekt.
2006
Vi färdigställde tomten och sådde gräsmatta i Åbo på våren. Sedan åkte vi några veckor till södra Spanien igen. Vi körde runt med en hyrd Peugeot cabriolet och tittade på hus och bostäder. Var nära att köpa tre fina utsiktstomter i Sotogrande (tänkte bygga tre hus på en gång).
Var hela sommaren i Åbo, men längtade hela tiden bort från Finland. Vi kände att det här underliga landet sakta tar död på oss, både psykiskt, fysiskt och konstnärligt.
På början av hösten arrangerade vi en årlig konferens, Friendship Gathering, som hölls i Wien. Det var ett stort välgörenhetsprojekt.
I november var vi i Barcelona, också för att leta efter möjliga boplatser.
Ingen inkomst under året.
2007
Vi fixade Åbohuset klart inne (all finslipning + alla små detaljer). Så småningom stod huset helt färdigt.
I oktober arrangerade vi igen den politiska konferensen, Friendship Gathering, för andra gången i Wien.
Efter det åkte vi runt Europa med vår egen bil, en Ford Cougar. Vi besökte Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Österrike, Italien, Frankrike och Monaco. Vi hälsade också på Kias moster som bor i norra Italien.
I november-december bodde vi i Köpenhamn, Danmark. Vi hyrde en bostad i VM-husene (arkitekten Bjarke Ingels bodde också själv där då).
Vi längtade konstant bort från Finland, för vi mådde allt sämre här.
Ingen inkomst under året.
2008
På våren firade vi vår 10 års bröllopsdag i Paris och Versailles. Bestämde oss för att försöka flytta till Paris. Tittade på fina ateljébostäder som fanns till uthyrning.
I Åbo planterade vi tujahäck och ett antal bollpilar. Vi satte ut huset till försäljning. Vi ville vidare i livet.
Sedan gjorde vi vårt livs största misstag:
Vi hyrde en liten bostad på Bulevarden i Helsingfors och flyttade dit. Tänkte att det skulle vara lättare att sälja ett ledigt hus. Men det blev global finanskris, inga dyra hus såldes detta år i Åbo.
Helsingfors representerade de sämsta sidorna av Finland; den mest narcissistiska kultur du kan hitta. Vi mådde så dåligt där. Det tog bort all vår lust att leva. Vi slet på som slavar, utan att få något betalt – inga inkomster bara utgifter. Vi blev illa behandlade, diskriminerade och utnyttjade. Här började Finland den psykiska nerkörningen och isoleringen av oss. Det var ett förbannelsens år.
På hösten arrangerade vi igen den årliga politiska välgörenhetskonferensen, Friendship Gathering, denna gång i Divonne i Frankrike, och sedan bekantade vi oss med Geneve i Schweiz.
Ingen inkomst under året.
2009
Bodde vintern och våren i hemska Helsingfors. Tyckte så illa om staden, kulturen och människorna att jag knappt gick ut, började isolera mig. Blev alltmer instängd och märkte inte ens att våren kom. Innan Helsingforstiden hade vi varit utåtriktade, sociala och fria människor. Helsingfors dödade oss, på samma sätt som finsk narcissism släckte Victor Westerholms låga.
I maj reste vi till Franska Rivieran. Det var en ögonöppnare, vi kunde andas igen. När vi besökte Villa Ephrussi de Rotschild på Saint-Jean-Cap-Ferrat beslöt vi oss för att återvända till vårt hus i Åbo och skapa en egen drömträdgård.
Vid midsommaren flyttade vi bort från Helsingfors, tillbaka till Åbo. Sedan dess har jag inte besökt Helsingfors centrum en enda gång (på över 13 år).
Det hemska året i huvudstaden gav ett annat perspektiv på livet. Jag hade gjort tillräckligt med försök att delta i ekorrhjulet. Den finska kulturen var falsk och förtryckande. Jag ville inte vara en del av det systemet längre.
Jag läste en bok av Tommy Hellsten, där han beskrev ikonmålaren på Santorini. Det blev en vändpunkt. Jag ville bli som ikonmålaren. Jag ville satsa mer på djupare värden, och ännu modigare gå min egen väg både filosofiskt och konstnärligt.
På hösten arrangerade vi återigen Friendship Gathering-välgörenhetskonferensen, denna gång i Evian i Frankrike. Det här var sista gången vi reste med flygplan (och vår sista resa utanför Norden).
Min rygg blev allt krångligare och sjukare igen, kunde knappt röra mig. Min artrit (kronisk ledinflammation, en reumatisk och autoimmun sjukdom) blev också allt värre.
Vi gjorde upp en ny trädgårdsplan för Villa Kia, en konstnärlig och unik design som skulle förverkligas i två faser de följande åren.
Ingen inkomst under året.
2010
I början av vintern blev min överkropp nästan helt förlamad. Smärtan var enorm, och jag kunde inte använda armar eller händer. Var helt invalidiserad. Läs mer om min hälsa här.
Det tog flera år att återhämta sig, och det är fortfarande jobbigt.
På våren verkställdes första fasen av nya trädgårdsplanen (ytterhäckar, körsbärsträd, avenbokar, stor rosenträdgård, stängsel, innerhäckar mm). Vi lät också bygga ett mellantak och en port mellan huset och garaget.
Ingen inkomst under året.
2011
På sommaren verkställdes andra fasen av nya trädgårdsplanen (fontän & statyer, mera häckar, rabatter mm). Terrassen fick en ny arkitektonisk terrassbåge.
Hösten 2011 började ryggen sakta att återhämta sig, men istället började mage och matsmältningsorganen att krångla.
Julen firades med blodig diarré, som aldrig någonsin slutade. Jag blev svagare och svagare. Dog nästan.
Ingen inkomst under året.
2012
Under vintern var jag på sjukhus på grund av min svåra ulcerös kolit (en kronisk autoimmun sjukdom som angriper dina organ så att du förblöder). Här slutade livet. Allt gott var borta. Blev svag och isolerad, utan immunförsvar.
Denna sommar sköttes vår trädgård delvis av en utomstående trädgårdsmästare.
Det var ett hemskt år, på många sätt. Falska och vidriga människor från Helsingfors tog tillfället i akt för att ytterligare förtrycka och utnyttja mig och mina verk, när jag var i en svag och utsatt position. Deras handlande bekräftar att de bara varit ute efter att själviskt och falskt utnyttja mig och mina förmågor. Jag är en snäll, empatisk och högkänslig person som överlag undviker konflikter, vilket gör mig till ett lätt offer för själviska narcissister. Jag var också för sjuk för att orka med bråk.
Att märka att Finland är en bedragare, en falsk hypokrit, som inte kommer att stå för sina löften om frihet (och allra minst konstens frihet) var tungt. Det tog bort all vilja och möjlighet att fortsätta med konstnärligt skapande här.
På hösten gjorde vi vår första korta resa på flera år. Vi åkte till Stockholm för en dag, för att Polestar-optimera Kias Volvo XC60 (öka effekten från 163 till 215 hk).
Ingen inkomst under året.
2013
På våren firade vi 15 års bröllopsdag i Stockholm, på Grand Hôtel. Besökte bl.a. Bro Hof slott och träffade slottsträdgårdsmästaren på Drottningholms slott. Vi började planera att flytta till Stockholm.
Jag tillbringade året med fördjupade studier i juridik och särskilt upphovsrätt.
Jag var arg på hur offentliga personer, advokater och branschledande företag utnyttjat, bedragit och förtryckt mig. Jag krävde att de finska myndigheterna ska stå upp för vad de lovat i lagar och internationella fördrag, och göra rätt för sig, på ett fullständigt öppet och genomskinligt sätt.
Jag pekade på grova felaktigheter i det finska samhällssystemet och kulturen.
Finland hade då två alternativ:
- Om Finland faktiskt skulle vara ett ärligt och demokratiskt land så skulle de öppet och rättvist behandla och korrigera saken, förstärka och konfirmera friheten, och skapa en dialog och samhällsdebatt, i enlighet med gällande lagar och demokratiska principer.
- Om Finland istället är ett falskt och tyranniskt land så skulle de med övervåld, maktmissbruk och härskartekniker slå ner mig som vågar ifrågasätta systemet. Staten skulle då kväva friheten och öppenheten, och skulle mörkerlägga allt, för att rädda sitt eget falska ansikte.
Svaret är tydligt. Myndigheterna inledde en sjuk förtrycks- och svartmålningskampanj mot mig, och även mot min fru Kia Karlberg. Statens förtryck har fortgått sedan dess och bara eskalerat för varje år. Staten förintar och avrättar oss, och gömmer hela saken i sekretess, för att komma undan offentlig granskning och ansvar.
Jag och Kia är två snälla, ordentliga och kreativa människor, som osjälviskt har hjälpt alla. Vi är empatiska och högkänsliga personer som vill det bästa för alla i hela världen. Vi har levt ett lugnt och fridfullt liv, utan konflikter eller bråk. Vi är okommersiella konstnärer som inte fått någon som helst inkomst eller förtjänst från skapandet. Hur kan Finland vara så här orättvist och ojämlikt?
Jag täckte över alla mina målningar med svart färg, och brände sedan upp allt, som en protest mot förtrycket och censuren i Finland.
Ingen inkomst under året.
2014
Firade Kias mamma i Grand Hôtel Stockholm i början av året.
Vi började förstå parallellerna mellan Finlands förtryck mot oss och det typiska narcissistiska beteende- och tankemönstret. Vi förstod att bakom detta förtryck stod förutom enstaka narcissistiska individer, också ett annat stort problem; gruppnarcissism, alltså en kollektiv narcissistisk kultur och dynamik.
Kia inledde nu på allvar sin tvärvetenskapliga forskning om narcissism. Jag har assisterat henne så mycket jag klarar av. De banbrytande insikterna vi fått har hjälpt oss att avslöja psykologin och dynamiken som ligger bakom alla världens problem (genom Anti-narcissism).
Vi hittade äntligen en passlig hyresbostad i Stockholm, och bodde vintern där, från november 2014 till april 2015 (i 5 månader). Vi deltog i Nobelveckan, bl.a. Nobelkonserten i Konserthus Stockholm. Tiden i Stockholm var mycket viktig för vår forskning.
Ingen inkomst under året.
2015
Bodde i Stockholm till slutet av mars.
Återvände till Åbo i början av april. Skötte om trädgården på sommaren.
I november återvände vi till Stockholm, till vår hyresbostad, och bodde vintern där. Vi deltog igen i Nobelveckan, bl.a. Nobelkonserten i Konserthus Stockholm.
Året gick i forskningens och filosoferandets tecken.
Ingen inkomst under året.
2016
Bodde i Stockholm till 15 mars, sedan åkte vi till Danmark, där vi stannade till början av sommaren. En del av Kias släkt kommer från Danmark, och Kia målade aktivt där.
Sommaren tillbringade vi igen i Åbo, och skötte om trädgården.
Den 4.8.2016 bröt finska myndigheterna sig in i vårt hem med våld. De gjorde husrannsakan och åsamkade stor skada utan att beslagta något. De tillfångatog oss utan grund och låste in oss i häkte (mig för en dag, och Kia för två dagar). I denna stund insåg vi hur ruttet Finland och dess myndigheter är, bakom fasaderna. Inget av vad de gör mot oss tål närmare granskning, och om omvärlden skulle få veta vad Finland gör så skulle det bli internationell skandal. Både president och statsminister med regering skulle avsättas.
I november återvände vi igen till Stockholm, till samma hyresbostad som tidigare. Stannade vintern där. Deltog igen i Nobelveckan, bl.a. Nobelkonserten i Konserthus Stockholm.
Ingen inkomst under året.
2017
Bodde i Stockholm till början av mars.
Återvände sedan till Åbo och har inte alls rest sedan dess. Vi har tillbringat alla dagar och nätter hemma i Villa Kia (förutom de dagar myndigheterna hållit oss i fångenskap).
Vintrarna 2016 och 2017 dog det mycket växter i trädgården, bl.a. hela rosenträdgården. På sommaren återuppbyggde vi trädgården med nya växter och träd, och byggde dammar och staket.
Min hälsa var dålig, och Kias rygg krånglade massor på hösten.
Ingen inkomst under året.
2018
Vi var hela året hemma i Åbo. Ett stilla och intetsägande år fyllt av ohälsa och psykisk utmattning.
Ingen inkomst under året.
2019
Vi var hela året hemma i Åbo. Ännu ett tungt år av ohälsa och utmattning.
Den 16.11.2019 fängslade finska myndigheterna oss när vi handlade livsmedel i lokala Prisma-butiken. Myndigheterna hade utan giltig grund utfärdat en europeisk efterlysning och spritt ut falska rykten i media, för att svartmåla oss.
Medan vi var fängslade, gick myndigheterna med våld in i vårt hem igen, två dagar i rad (9-10.12.2019). De beslagtog all datautrustning och alla minnesenheter. De beslagtog också mitt försvar, och försvarsmaterialet av min advokat. De beslagtog allt vad jag någonsin skapat digitalt. över 500.000 upphovsrättsskyddade verk. Myndigheterna installerade också avlyssningsapparatur i vårt hem.
Vi var fängslade nästan en månad, tills 12.12.2019. Då ställdes vi inför en hemlig domstol, som ingen har insyn i. Allt var hemligt, också det ständigt föränderliga åtalet, och motparten. Statens sjuka förtryck av oss sker bakom lyckta dörrar. Finsk media får inte rapportera om saken. Du kan läsa mera om den absurda processen här.
Staten tog bort alla möjligheter till en öppen och rättvis behandling. Finlands bedrägliga och tyranniska förfarande är olagligt och avskyvärt, och skulle aldrig kunna genomföras i en verklig demokrati.
Ingen inkomst under året.
2020
Vi har hela året hemma i Åbo.
Vi beslöt oss för att sälja huset, och träffade en förmedlare i början av året. Planen var att sätta ut huset till försäljning i maj, efter att vi konditionsgranskat huset och fixat några kosmetiska skavanker (gammal solskyddsfilm på fönstren och terrassens slitna prydnadsbåge).
Men så kom coronaepidemin. Vi hör till högriskgruppen. En försäljning blev omöjlig. Allt stod stilla, och livet stannade där.
Mitt i coronahysterin gjorde myndigheterna sin olagliga och hemliga dom mot oss (gömd i total sekretess).
På basen av den orättvisa domen utmätte staten Kias alla pengar och livsbesparingar (nästan 200.000 Euro), vårt hem (värt ca 500.000 Euro) och vår bil (värd ca 30.000 Euro). Staten låste fast oss på fulaste och omänskligaste sätt, och gömmer allt för allmänheten och omvärlden. Ingen får granska deras olagliga verksamhet.
Vi var nu helt isolerade utan pengar och inkomster. Vi hade inte råd att betala räkningar, än mindre hade vi råd att anlita jurister för att försöka försvara oss mot all denna orättvisa. Landet vände alla emot oss med sin lögnaktiga propaganda.
Jag godkänner inte statens förfarande.
Statens förfarande strider klart mot regler, lagar och internationella förpliktelser. Det strider också mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det krävs en ny och totalt öppen behandling av saken, under internationell granskning. Så länge yttrandefriheten förtrycks, och allt sker i hemlighet, så lever inte landet upp till sina löften om demokrati eller rättvisa.
På grund av att vi hör till högriskgruppen för COVID-19 så var vi tvungna att inleda en fullständig självisolering, som fortgår ännu i dag (31.7.2022). Vi har varit instängda som i ett fängelse sedan dess. Vi har inte heller haft möjlighet att få vaccinering.
Allt det här kändes som en dödsstöt. Året gick i ohälsa och utmattning som bara blev värre. Jag beskrev händelserna i min text Kafkaesque process in Finland. Utmattningen beskrev jag så här:
“At that point I was in mental hypothermia, an almost painless stage, when you start to loose all the mental capabilities you need, in order to take the actions you need, in order to survive.”
Ingen inkomst under året.
2021
Vi var hela året hemma i Åbo, i total självisolering (vi hör till coronariskgruppen). Vi var inte en enda gång borta hemifrån under hela året. Alla mediciner och livsmedel levererades hem.
Utmattningen och hopplösheten var total. Hälsan blev bara sämre. Överlevde just och just. Immunproblemen eskalerade, och gjorde speciellt allergibesvären så krångliga att halva året spenderades i halvdvala, nära anafylaktisk chock.
När staten tagit alla pengar av oss, och låst allt vi har, kunde vi inte längre betala räkningar. Vi har knappt haft råd med billigaste mat och mediciner, och ibland har t.o.m. elbolaget stängt av strömmen för oss. Jag har förlorat min livsviktiga sjukkostnadsförsäkring. Stressen är enorm.
Vi har fortsättningsvis koncentrerat oss på forskningen och Anti-narcissism, för att inte helt gå under mentalt. I april introducerade vi officiellt Anti-narcissism för hela världen.
Ingen inkomst under året.
2022
Hittills har vi varit hela året hemma i Åbo, i total självisolering (ovaccinerad coronariskgrupp). Vi har inte varit en enda gång borta hemifrån. Mediciner och livsmedel levereras hem.
Ingen inkomst under året.
Utmattningen börjar vara så genomgående att jag inte längre hittar ord. Lever med ohälsa, ulcerös kolit skov, undernäring, kronisk njursvikt och smärta. Har tappat all tilltro till samhälle och medmänniskor. Har tappat all tro på framtiden. Orkar inte med någonting längre.
Tänk att ett modernt samhälle, som låtsas vara demokratiskt och framstående, gör någonting så här vidrigt mot två snälla och ordentliga människor. De bryter fullständigt ner oss till människovrak, mitt framför allas ögon, utan rim och reson. Och tänk att inte någon i Finland gör någonting åt saken. Finns det inga anständiga människor kvar i detta land?
Finlands förtryck och maktmissbruk, ofriheten, orättvisan, diskrimineringen, osäkerheten, stressen, isoleringen, ohälsan och ekonomiska/praktiska bekymren; tillsammans är de en dödlig cocktail.
Klarar inte av att sköta trädgården längre. Mitt immunförsvar klarar inte pollen. Många växter dog under vintern. Trädgården är sorgsen, glädjen är borta.
Myndigheterna bröt sig in med våld i vårt hem igen den 1.6.2022. De tog Kias bil (en fulltutrustad Volvo XC60 i toppskick, körd bara 40tkm och värd ca 30.000 Euro) för att tvångssälja den. De tog bilder av vårt hem för att tvångssälja huset också.
Statens förtryck har ingen ände, om inte omvärlden nu ryter till och kräver total insyn och rättvisa! Om staten får fortsätta så här så slutar förtrycket och våldet aldrig, det blir bara värre, tills staten lyckats ta livet av oss. Det är inte långt dit mera.
Epilog
De slår sönder ens liv,
slår sönder ens drömmar,
slår sönder alla planer,
och alla möjligheter.
De stjäl ens framtid,
och ens liv.
De tar allt man är,
allt man varit,
allt man har,
och raderar det,
förstör allt.
De tar bort allt hopp,
all glädje,
all frihet,
all trygghet,
all rättssäkerhet,
all människovärdighet.
Bit för bit,
sniket,
falskt,
gömt bakom olika fasader,
så att ingen annan ska se eller märka det,
så att ingen ska hjälpa offret,
och ställa de verkliga förövarna till svars.
Och det sorgliga är att det oftast är mycket effektivt,
då folk inte förstår narcissisternas fula taktik, utan går på deras charad och gaslighting.
Och det är något vi tillsammans måste försöka att ändra på.
Du kan aldrig utgå från att staten gör rätt, när allt sköts i fullständigt mörker, utan insyn och genomskinlighet, utan någon som helst möjlighet till fakta eller öppen debatt om själva sakfrågan.
Du kan inte lita blint på myndigheter som åsidosätter alla demokratiska principer och mekanismer, så att du och omvärlden inte ska kunna granska vad de håller på med.
Du kan inte lita på en stat som makulerar yttrandefriheten, så att de skall kunna göra vilka grova fel som helst.
Utan yttrandefrihet och genomskinlighet upphör alla andra friheter och rättigheter att existera. Och då upphör snart hela landet att existera.
Du hittar sanningen i ljuset, inte i mörkret. Kräv öppenhet och genomskinlighet i vårt fall, innan det är för sent!
Min fru Kia dokumenterar öppet vår verklighet på hennes sida Dokumentation & Bilder. Där finns det tusentals bilder (dagliga bilder från de senaste åren) och massor med information (t.ex. 1500 inköpskvitton och verifikat noggrant listade).
Läs även Kias utförliga beskrivning av mina funktionshinder och hälsoproblem.
Mer information om Kia finns på sidan Allt om Kia.